- men ta de lugnt jag är inte redo bara att inse
- jag slår vad om att du ligger med massa andra, din jäkla hora tror du inte att jag har hört alla rykten?
Vah tror du att jag är dum eller?!?, skriker han på mig
- vaah?, säger jag och är lite rädd för att han ska slå mig
- jag har pratat med andra på skolan och jag vet att du ligger med alla du ser så varför inte mig din hora?!, skriker han och där får jag nog så jag springer ner för trappan tar mina skor öppnar dörren och börjar att springa hem. men efter halva väger kommer jag på att jag inte kan gå hem de kommer börja att ställa massa frågor så jag ändrar riktning, jag började att springa till min skog…

                           

---

En gång när de på skolan gått på mig och sagt massa saker och slagit mig så grät jag så mycket att jag knappt kunde se någonting. Jag ville inte gå hem och visa mig när jag var så ledsen så jag sprang in i skogen som jag alltid brukar gå förbi när jag gick hem . Jag hittade världens finaste plats där inne.
Det var en glänta, en stor äng med hundratals blommor av olika sorter.

Sedan den dagen har jag alltid gått dit när jag varit ledsen. Det tar ett tag att komma till ängen, men det var värt att gå den biten. Efter ett tag så kom jag fram. Det såg precis ut som jag minns det, jag har inte varit här på kanske ett år, men det var lika finna som för 5 år sen när jag hittade det. jag lägger mig ner på marken och tittar upp på himlen, det hade hunnit bli mörkt så man såg alla stjärnorna. Det var så vackert, helt stjärnklart.

”helvete, jag glömde både min longboard och min väska hos Emil. Dom kommer jag aldrig få tillbaka nu, fan att alla ska skapa massa rykten om mig, nu har jag förlorat min kille min mobil och min longboard” tänker jag.

Det börjar att bli kallt men jag orkar fan inte på tillbaka än, så jag låg där i någon timma till sen började jag att gå hem. Men det var kolsvart så jag såg inte ens min egen hand om som jag satte trevande på träden framför mig så att jag inte skulle gå rätt in i dom.
Sen hände det, jag snubblade på en sten eller något och föll.
Och min underbara tur så vad det ju en liten eller nej inte liten utan ganska stor backe där som jag rullade ner för.
Jag slog emot ett träd när jag kommit ner, jag hade rullat i en sådan fart så slaget från trädet gjorde så att jag tappade andan, och min mage värkte som in i helvete. Jag försöker ställa mig upp men jag föll bara ner i en hög igen. Min mage värkte något fruktansvärt efter att jag slagit i trädet. Mina knän, arm bågar och min panna svider som in i helvete så jag har nog skrapat upp dom ganska ordentligt. Och eftersom jag inte kunde ställa mig upp så låg jag där och efter ett tag, så somnade jag, mitt ute i skogen vilse på grund av mörkret och ingen viste att jag var här.

CARS PERSPEKTIV.

Klockan är 2 på natten och Anje har fortfarande inte kommit hem än och jag har typ ringt 20 gånger men hon svarar inte, inte ens ett ynka sms har hon skickat. Det var väldigt olikt henne.
Nej fan jag går ut och letar efter henne. Jag skriver en lapp som jag lägger i hallen sen går jag ut.
Jag börjar gå ner till stranden eftersom hon brukar vara där när hon varit borta lite för länge. När jag kommit ner dit så är det typ inga där, Bara några stycken runt en brasa. jag går fram och ser om de har sätt henne.

- hej, jag undrar bara om ni har sätt en tjej typ 155 lång isblå ögon och brunt lokigt hår?

- Eeeh?, säger alla

- Jaha engelska have you seen a girl type 155 cm tall, ice blue eyes and brown hair

- uh yes we have, we were with her before but she went for seven hours late or something

- whats her name?

- Anjelica

- okay I am her brother car and she is gone can you help me look

- okay I'm Ryan, her cousin, but last time we saw her she was on the way to her boyfriend Emil, so we can start to look there

- okay, vi började att gå mot emils hus. När vi kommit dit så gick jag fram och knackade på dörren. Emils mamma öppnade

- hej jag undrar om anje är här

- nej hon och emil bråkade för några timmar sen och efter det har jag inte sätt henne.

- Okej för hon är borta och hon svarar inte på mobilen eller något.

- Nej jag vet hon glömde den och sin väska här förut, säger Emil som står i trappan

- Men vi måste ju hjälpa till med att leta, säger hans mamma oroligt och sätter på sig skor och går ut med Emil hackihäll. Efter några timmar till så började det att ljusna och nu letade nästan alla jag kände efter henne.
Va fan kan hon vara?
Sen kom jag på det, skogen. Fan att jag måste vara så korkad när hon är borta ,hon springer ju alltid dit när hon är ledsen.

Jag började springa till skogen med hennes kusin och hans kompisar och emil hackihäll. När jag är på väg till ängen ser jag henne, hon ligger nedan för backen. jag springer dit och faller ner på knä. Det var en förskräcklig syn. Hon var alldeles blodig. Hon hade skrapat upp knän, armbågar och pannan. Hon har troligtvis ramlat och rullat ner för backen. Jag lyfter upp henne som en bäbis och hon stönar.

- oh herri gud anje du lever, skriker jag

- snälla.. lägg mig..ner igen, flåsar hon jag lägger ner henne förskräckt och tittar på henne.

- vad har hänt?, frågar jag

- jag slog i trädet när jag rullat ner, men mage värker något så fruktansvärt, viskar hon när jga tittar på hennes mage flämtar jag till och hamnar nästan i chock. En pinne, en gren från trädet satt fast i magen. Jag ville inte oroa henne för mycket. Nu hade de andra hunnit ifatt mig och allas ansikten gick över från oro till lättnad till förskräckelse på bara några sekunder.

- någon måste ringa till en ambulans, viskar jag till de andra medan jag tittar in i anjes ögon jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken och när anje såg att jag var nära på att gråta viskar hon.

- Är det så illa?

- Ja, viskar jag tillbaka och pussar henne på pannan där det inte är upp skrapat. efter ett tag så kommer emil.

- ambulansen är här nu men det är för trångt för att de ska kunna ta in en bår så någon måste bära henne.

- Neeej, skriker anje alla tittar förskräkt på henne

- Jag klarar inte av att bli buren, viskar hon, det gör för ont.
jag förklarar vad det är hon har sagt till ryan och dom.

Justin kommer fram.

---

DO DO DO....... ja lite kommentarer så kommer fortsättningen upp ;) <3 // josefine <3