Väl inne i matsalen var det som vanligt. Bara för att jag hade satt mig bakom en av pelarna med luvan som täckte mitt ansikte till större del.

Jag klarade mig, och nu var det musik, wooooohoooo, det är nog pågrund av musiken jag går till skolan varje dag. Jag har nämligen valt en skola där man får välja två ämnen man har varje dag. Jag valde då så klart musik och SO.

Ingen vet att jag kan sjunga, allt jag har gjort på lektionerna var att spela olika instrument. Men eftersom det bara är två veckor kvar på denna termin så var alla tvungna att ta ett instrument vi inte spelat än. Och jobbigt nog är jag dum nog att vara den sista som inte sjungt  för klassen så sist av alla kommer jag få stå där framme och sjunga en låt.

Jag valde att ta en av mina egna låtar.

Jag satt och gick igenom låten tyst när Ola, min lärare, kommer fram till mig.

-          Vad ska du göra idag då?

-          Jag ska sjunga hade jag tänkt, en av mina egna låtar.

-          Det ser jag fram emot, du har ju inte sjungt någon gång för mig innan

-          Jag har inte sjungt för någon innan

-          Någon gång måste bli den första

-          Ah

efter en halv timma börjar det första ”framträdandet” det är en liten kille i min parallell klass. Joel tror jag att han heter. Jag spelar gitarr, riktigt skicklig var han, och jag tror att han vet med sig det själv också.

Fler visar vad dom lärt sig och sen var det jag.

-          Okej, jag ska sjunga då och en egen låt, så om den är dålig klaga inte för mycket.

Jag tog ett lugnande andetag och tog de första ackorden på pianot.
(nu säger vi att det var hon som skriver alla låtar i fortsättningen fast det inte är det, och hennes röst är lik maddi janes)
( har oxå problem med datorn så kan inte lägga upp så att ni  kan höra låten direkt från inlägget)
http://www.youtube.com/watch?v=Us6rn8jMybk&feature=relmfu

Reaktionerna var inte dom jag hade förväntat mig. Det blev applåder och bussvisslingar, och mer och högre än vad de få i klassen kunde göra. Musik dörren stog öppen och nästan hela skolan stog och applåderade. Detta var ju bara förnedring.

-          Angie! Varför har du aldrig sagt att du har en sådan underbar röst?, frågade lovisa, en av tjejerna i klassen

-          Det har jag inte häller, sa ajg och log, gick ner från scenen och avslutade lektionen med att gå ut genom dörren och applåderna hördes än. och med ett leende på låpparna lämnade jag dom bakom mig.