Några dagar senare var jag utskriven från sjukhuset och allt var bra. Men idag så skulle Ryan och allesammans hem, justin skulle på något möte med scooter så de andra bestämde att dom också skulle åka hem.  
                                    

-          Well I will miss you, säger jag medan en tår trillar ner över min kind

-          We will miss you to Angie, säger alla de andra på samma gång och ger mig en grupp kram.

-          promise me that we keep in touch!, gråter Caitlin

-          I promise, but you know your phone bill can be a bit pricey, so we have to skype a lot!, ler jag

-          hahah that's probably not a problem, små skrattar Caitlin

-          Caitlin!, skriker Chris, alla de andra satt redan i bilen

-          I must go now, honey, hold out now, so you can come home to me soon, okay?, snyftar Caitlin när hon ger mig en sista kram

-          of course, love you, have a safe flight, säger jag och torkar bort en tår från hennes kind

-          I love you to, viskar hon sen så går hon och sätter sig I bilen. Och den åker sakta iväg.

Sedan var dom borta.

Dagen efter var det skola, det var bara jag och emil som visste att justin och dom som vetat om att justin varit här, och Kevin såklart. Men jag hade en känsla av att Emil inte kunde ha denna nyheten för sig själv, och det visade sig att jag hade rätt. När jag öppnade skol dörrarna så skreks det, alla skolans beliebers stod där och skrek för fulla halsar.

Det kommer bli en lång skol dag.

Redan när jag var vid skåpen blev det jobbigt.

-          Hej älskling, säger emil och kysser mig på halsen

-          Nej

-          Vadå nej

-          För det första, nej jag är inte din älskling, för det andra nej vi är inte tillsammans längre och nej jag kommer inte prata med dig på hela dagen.

Och med det sagt så smällde jag igen skåpet och gick till min engelska lektion.

                             (<--LOVA)
-          Hon har inte alls träffat justin, jag hade vetat om justin varit här i sverige, jag är ju ”vän” med honom, hon vill bara ha sina 10 minuter i rampljuset, hör jag skolans bitch Lova säga jag har oturen att gå i samma klass som henne.

När jag kom in i klassrummet blir det helt tyst och alla stirrar på mig.

-          Vadå har ni aldrig sätt en tjej med swag innan eller, säger jag till Lova medan jag har ögon kontakt med henne

-          du? swag? hahah nej,  men det verkar inte som att du vet vad smink är, skrattar hon

-          jo det har jag,  men det verkar som att du tog smink tips från en drag queen, ler jag

-          sen så får jag inte använda smink pågrund av mina sår, de kan bli infekterade, säger jag

hon satt helt tyst, yes där fick den apan så att hon teg

jag märkte att min engelska förbättrats mycket under de dagarna som jag spenderade med Caitlin och alla.

Och jag tror att alla andra också märkte det jobbigt nog.

-          Hej Anjelica, hälsar skolans romeo när jag står vid mitt skåp

-          Hej robin, hälsade jag artigt.

-          Så jag undrar om du skulle vilja hjälpa mig med engelskan, det visade ju sig att du var riktigt bra på det

-          Låt mig tänka…. NEJ, fräser jag och börjar gå till maten

-          Varför?

-          Nää jag vet inte, men du påminner väldigt mycket om en person som brukade mobba mig, vad hette han nu igen, bobyn, mobyn, äh jag komemr inte ihåg gör du ?, nu stirrar jag ilsket in i hans ögon, att han ens tror att jag VILL hjälpa honom

-          Snälla, och där tog han till Puppy facet
                                        

-          Funkar inte, så gick jag in i matsalen.

Caitlins perspektiv

Jag satt och tänkte på hur lik Anje var sin mamma när det mest underbara hände.

Hon öppnade sina ögon och log, det där lyckliga leendet som berättade att allt skulle bli bra.

jag slängde en snabb blick på Ryan och hela han lyste. jag har aldrig sätt honom så här glad, någonsin och då har jag ändå kännt honom länge.

Anjelicas perspektiv

De var alla glada över att se att jag levde. Jag satt och pratade med alla flera timmar men sen var det dags för mig att sova, jag fick inte trötta ut mig allt för mycket nu precis efter olyckan.

Nästa dag var jag som vanligt, full med energi och hade ingenting att göra. Men vill lunch tid så kommer Car in i mitt rum och berättar en underbar nyhet.

-          Jo just det syrran, det var någon som har varit väldigt orolig för dig. Fast han hade redan gått hem innan du vaknat.

-          Jag fattar inte?

Car tittar mot dörren som nu öppnas och in kommer.

-          KEVIN!, skriker jag och verkligen hoppar upp ur sängen

-          ÄLSKLING!, skriker min bästa kompis Kevin

Vi förenades med en stor kram.
                                   

-          Jag har saknat dig, långe man, skrattar jag mot hans bröst.

-          Jag har saknat dig med lillen, viskar han

Jag har inte träffat Kevin på två månader, han skulle bo hos sin pappa i Stockholm nu framöver.

Vi pratar länge om vad vi hade missat om varandras liv, sen kommer Chaz och de andra in i rummet. Jag presenterade dom för Kevin och på något konstigt sätt så börjar vi en konversation om drömmar vi drömt.

-          Ooh just det, jag såg dig, säger jag till Kevin

-          När? Frågar han nyfiket

-          När jag var död, jag såg två av mina finaste minnen innan jag såg ljuset, som jag måste berätta finns, jag såg det själv, och jag såg första gången jag träffade dig. Då vi råkade gå in i varandra.  Jag ser att Kevin tänker tillbaka till dagen och han ler, det fina älskvärda leendet.

---

jag vet kort men jag har inte tid eller ork just nu :o <3